-

ibland blir jag bara less.
jag blir less på meningslösa grejor som jag inte ens borde kunna bli less på.
jag skäms så brutalt ibland, över att vara ung idag.
varför är det så 'grymt jävla megak00lt' att slå andra?
varför är det viktigaste hur folk ser ut?
varför är bög ett fult ord?
var fan är världen på väg?

varför tro att man är något, när man egentligen bara är tolv år och så osäker man kan bli?
när man är tolv ska man ha saftkalas i garderober och rita hjärtan runt de sötaste pojkarna i skolkatalogen. man ska fnissa och bli tomatröd i ansiktet när en farmor frågar vem pojken på bilden i börsen är. man ska inte behöva veta vilket vin som passar till kött, eller hur en cigarett smakar och bränner i halsen och hur röken bränner sig fast i håret så shampo-lukten nästan försvinner. man ska vara ute i täckbyxor och mössa och handskar och täckjackor och det ofärgade håret i en hästsvans, och leka att man är i ett snöparadis med snökungar och snödrottningar och inte behöva fundera på var man ska på fest till helgen. eller vem man ska nita. vem man ska kalla negerjävel eller vem man ska få omkull.

egentligen vet jag inte om man måste göra det, när man är tolv. det enda jag vet är att jag gjorde det. jag och mina vänner lekte nog nästan fortfarande med dockor då. det enda jag egentligen vet, är att jag skulle ta vara på den tiden, om jag var tolv igen. då allt var så enkelt. när kärlek var pussar på kinden och bråk när någon tappat bort en penna.

men egentligen, varför orkar jag ens bry mig?