-

ibland undrar jag bara hur snabbt tiden går för vissa. för mig är det en vecka. för någon annan verkar det aldrig ens ha hänt. ingen förstår det här inlägget. ingen läser ens det här. och jag bryr mig inte ett piss om det. men lite arg är jag. lite arg på personer som tror sig vara mer än andra, och åh så mycket mer än vad dom i själva verket är. jag skriver sjukt kryptiskt, och det får ni leva med. jag är arg, eller, inte arg. mer, besviken. det är som att det aldrig ens spelade någon roll.

jag är på ingenting-alls-kommer-någonsin-bli-bra-humör. det känns som att allt bara går rätt åt helvete, för att vara rakt på sak. jag känner mig nere, jag känner mig oglad och det känns som att det aldrig någonsing kommer att bli bra igen. när jag är på sådant här humör brukar håkan lösa alla problem, när han sjunger om folköl, kärlek och bilar. lite sommarkänsla mitt i det här äckliga snövädret. det hjälper sakta men säkert. dock känner jag mig rastlös. som att inget duger, eller någonsin kommer att duga.
det som glädjer mig lite, eller väldigt mycket, är att mina spanska vänner nu faktiskt kommer hit, till ovädret. det kommer att bli intressant och intressant. jag saknar det, och dom. såklart. spanien är så fruktansvärt vackert, och människorna om vackrare. typ oslagbart.

ibland blir jag bara så frustrerad att jag inte vet var jag ska ta vägen. tider när allt bara samlas ihop till äckliga klumpar som förföljer en, och har som mål att förgöra allt och alla i sin väg. men lite skönt är det att bara sitta ihopkuren i soffan med en gigantisk tekopp med guldsnurror på, med ljus och ghost whisperer. (dessutom är det stora snöflingor som faller utanför fönstret) just gost whisperer är så underbart. du vet att du kommer att gråta redan före programmet börjat, och alla vet att du kommer att gråta redan före programmet börjat. du slipper dumma frågor. som idag när en sa att han älskat en, mer än någon annan någonsin kommer att göra. det hemska var bara att han kom på att säga det när det var för sent. han var död. så död som han bli. han sa att han aldrig någonsin skulle glömma hennes ögon, och att han kommer att vänta till dagen han än en gång får kolla in i dem.

det går bara inte att hålla sig. tårarna bara rinner. och man kan omöjligt låta bli att drömma sig bort och önskaönskaönska att man någon gång faktiskt får en själv: en så'n där som man älskar så mycket, att det är så självklart. en som man älskar så mycket att man glömmer bort att säga det, för att det är så obvious.