hela livet är ett disco
jag har inte varit på någon konsert på länge. ingen värd i alla fall. ingen sån där som man blir alldeles glad av bara att tänka på, sådär i efterhand. nu har jag däremot gjort det igen: umeå open 2010 satt inte fel någonstans.
jag kan inte förklara det bättre, än att jag älskar när umeås finaste par står och hånglar genom hela låtar som handlar om skoldanser och tonårsfylla, jag älskar att dansa med folk jag aldrig kommer träffa igen, och jag tycker att den underbara värmen av tusentals svettandes, skönsjungande onyktra människor är underbar. likaså tjutet i öronen då man ska försöka sova.
melissa horn, salem al fakir, markus krunegård, john duva, maskinen, winhill/losehill. ah. nu blir jag sådär glad bara jag tänker på det.
Kommentarer
Postat av: frida
vikka hånglade?
och du är min vän. om du vill.
Postat av: frida
inte alla. men många.
synd bara att man är en sådan mes och knappt pratar med någon alls. jag börjar bli less på det, på mig själv.
SKÄRPNING
Postat av: frida
Menneeee, jag vet ej om jag gillar pesto så jag vågade int ta deeen.
Trackback