i need her heart cause mine is broken

idag är det första dagen jag lyssnat på något annat än journey, rihanna, akon, the studio group eller bryan adams. jag lyssnar på kings of leon. egentligen är det inte mycket bättre: det är bara en massa minnen där också. minnen som skönsång till manhattan i vår stökigt stökiga lägenhet med ölspel och citronvodka en tidig onsdagsmorgon. jag har blivit skadad. det enda jag vill är tillbaka. och snart mina vänner, snart. då jävlar.

just a smalltown girl

jag har varit i málaga nu. och det enda jag vill är att fara tillbaka.
just nu saknar jag värme, kedjerökning, gratis shots och färgglada drinkar och fulla irländare. jag saknar att köpa vatten på flaska, att inte säga gracias efter att ha handlat vatten på flaska. jag saknar balkongstunderna med partymusik och mojito. jag saknar slickandet runt munnar när man hälsar, galna fotbollsspel på parkeringsfickor, galna taxichaufförer, billiga horor och billig sprit. jag saknar skavsår av för fina skor, och mina fallsår från trappfallen har nu läkt ihop. jag saknar den irländska puben där alla skrattade jätte högt och jag spillde ut drink efter drink, och vi shottade jäger med våra engelsmän och dansade till lady gaga hela natten lång.
jag saknar att inte gå i säng klockan åtta på morgonen och vakna och ligga på stranden och inte göra något alls, kanske ragga lite på kyparen till strandbaren eller spana in de taniga svenska schtekarna några meter bort. jag saknar att inte hitta det man letar efter på supermarkets, och jag saknar att inte bara kunna gå in, greppa en sjua vodka, betala och sen halsa. (assooo lite skämt men AJA)
jag saknar känslan då man hoppat ur taxin taggad till tusen på party, för att sen bli anfallen av inkastare på alla möjliga klubbar och barer och discon och skönheter.
jag saknar vakten på mangos, bartendern på mangos (TEQUILA, BABY), jag saknar allt och alla från mollys. jag saknar att inte bli utskrattad varje gång man säger sockerkaka, och jag saknar kycklingburgaren på nattkäksstället något så oerhört (hoppas vi ses snart igen).
jag saknar att inte kunna ställa mig mitt på ett dansgolv och bara dansa och dansa och dansa och skratta och skrika "those were the best days of my life", i kör med alla andra. jag saknar de klibbiga trappstegen till toan på dutch inn. jag saknar nästan den äckliga rom-shotten vi fick sista kvällen, och jag saknar till och med att inte kunna låsa toaletten på malones.
där ser ni. det är bara en del av det jag saknar. en pytte, pytte del.
jag ska tillbaka, mina vänner. det ska jag. det var 10 av mina bästa dagar. någonsin.

RSS 2.0