är det du som är söt, eller har jag fått en sockerbit i ögat?
hela min familj sitter framför dansbandskampen just nu. (go playtones). min bror frågade nyss: alltså.. den där magnus carlsson, har han pojkvän nu eller?
vi diskuterade ett tag, och kom inte fram till ett svar.
efter det så utbrister han: alltså.. det finns verkligen ingen som patrik. han är så otroligt söt.
alla kollar undrande på honom.
jag har inget emot homosexuella alls. det är bara det att min bror är världens "macho"-tönt med piercat ögonbryn och tjejer hemma här varje helg. han är den som skriker bög till alla och som har mardrömmar om transor.
det hela var faktiskt riktigt underhållande.
vi diskuterade ett tag, och kom inte fram till ett svar.
efter det så utbrister han: alltså.. det finns verkligen ingen som patrik. han är så otroligt söt.
alla kollar undrande på honom.
jag har inget emot homosexuella alls. det är bara det att min bror är världens "macho"-tönt med piercat ögonbryn och tjejer hemma här varje helg. han är den som skriker bög till alla och som har mardrömmar om transor.
det hela var faktiskt riktigt underhållande.
men hur är det enligt wikipedia?
Restaurang Waldorf, Luleå
En kille ~20 står med en pojke ~5 framför ett akvarium och tittar på fiskarna.
Killen: Det är precis som på Facebook, man matar fiskarna så blir de större!
han var ingen snabbtänkande knöl
En tjej ~25, en man ~55 och en engelskspråkig kille ~25 står vid de olika potatissorterna.
Killen: Which kind of potatoes should we get?
Tjejen pekar på den fasta potatissorten.
Mannen: The fast one…
Han pekar menande på fasta potatissorten.
Mannen: Alltså jag menar… it´s fast.
Han blir tyst och funderar febrilt.
Mannen (nöjt): Jag menar QUICK! Take the quick potato!
jag skrattar nå se fruktansvärt. det finns ingen hejd. the quick potato. ser ni det inte framför er? sjukt roligt! haha.
jag har inte stigit upp ur sängen än, men nu ska det bli ändring på det. frukost here i come. 13.37 och allt. elit.
Killen: Which kind of potatoes should we get?
Tjejen pekar på den fasta potatissorten.
Mannen: The fast one…
Han pekar menande på fasta potatissorten.
Mannen: Alltså jag menar… it´s fast.
Han blir tyst och funderar febrilt.
Mannen (nöjt): Jag menar QUICK! Take the quick potato!
jag skrattar nå se fruktansvärt. det finns ingen hejd. the quick potato. ser ni det inte framför er? sjukt roligt! haha.
jag har inte stigit upp ur sängen än, men nu ska det bli ändring på det. frukost here i come. 13.37 och allt. elit.
you know i'm no good
det slog mig just att klockan är ungefär 1, och jag har redan hunnit vara hemma i mer än en timma. jag gillar den här dagen, än så länge. eller, den kunde ju ha varit värre. dock kanske inte engelskaprov och radiobio är något att jubla över.
ja. vi var på radiobio med journalistik-gruppen. det låter kanske rätt intressant, då vi faktiskt just nu håller på med just radiojournalistik. men det var mest sorgligt. de hela började med att vi blev inputtade i ett litet rum med alldeles för mycket folk. alla skrek att vi skulle ta bullar& svartvinbärssaft. so we did. efter det satte vi oss vackert och lydigt i de alldeles för hårda stolarna och stirrade in i väggen. upp på scenen kom en lustig man med mer ögonbryn än hår på huvudet. gråa. spretiga. jag kom dock tidigt på att det gick bättre att helt enkelt bara stirra in i väggen och lyssna, istället för att sitta och inspektera hans utseende. hans röst var bra.
min, ibland inte så klippska vän sofia frågade varför kyrkfolk alltid är barfota, och pekade lite diskret på ett par män i sina bästa år. allt de ägde fanns i rummet. det var liksom max en väska var. de hade alla ölmagar av värsta sort och alldeles för små kläder. jag konstaterade snabbt att de var dessa som skulle vara teaterns (som var före själva radioprogrammet) huvudpersoner. umeås a-lagare. de var duktiga, de var dem. men efter ca 90 minuter blev jag less och småirriterad på allt.
jag förstod inte alls varför vi, 30 stycken 17-18-åriga gymnasieelever skulle sitta och lyssna på ett radioprogram som främst var till för kriminella. det hela var väldigt jobbigt. det var som att världen bara var dålig. det var sorgligt alltihop. också. nu babblar jag mycket. men radiobio var inget för mig.
peace
ja. vi var på radiobio med journalistik-gruppen. det låter kanske rätt intressant, då vi faktiskt just nu håller på med just radiojournalistik. men det var mest sorgligt. de hela började med att vi blev inputtade i ett litet rum med alldeles för mycket folk. alla skrek att vi skulle ta bullar& svartvinbärssaft. so we did. efter det satte vi oss vackert och lydigt i de alldeles för hårda stolarna och stirrade in i väggen. upp på scenen kom en lustig man med mer ögonbryn än hår på huvudet. gråa. spretiga. jag kom dock tidigt på att det gick bättre att helt enkelt bara stirra in i väggen och lyssna, istället för att sitta och inspektera hans utseende. hans röst var bra.
min, ibland inte så klippska vän sofia frågade varför kyrkfolk alltid är barfota, och pekade lite diskret på ett par män i sina bästa år. allt de ägde fanns i rummet. det var liksom max en väska var. de hade alla ölmagar av värsta sort och alldeles för små kläder. jag konstaterade snabbt att de var dessa som skulle vara teaterns (som var före själva radioprogrammet) huvudpersoner. umeås a-lagare. de var duktiga, de var dem. men efter ca 90 minuter blev jag less och småirriterad på allt.
jag förstod inte alls varför vi, 30 stycken 17-18-åriga gymnasieelever skulle sitta och lyssna på ett radioprogram som främst var till för kriminella. det hela var väldigt jobbigt. det var som att världen bara var dålig. det var sorgligt alltihop. också. nu babblar jag mycket. men radiobio var inget för mig.
peace
