-

klicka här för some deep shitttyyyyy läsning. om ni känner för det alltså.

vi kände inte varandra. vi älskade inte varandra, för det kunde vi inte.

han pratade vilt om 'rock n roll-lifestyle', kokain och känslan om att vakna upp bredvid någon man inte älskar, men som säger att de älskar en ändå. jag pratade om mardrömmen att inte bli som jag vill, om döda husdjur och svek från bästa vänner.

vi drack öl direkt ur flaskan.

han log snett. han pratade oftast jätte högt, och smörade med låttexter skrivna av andra. han rökte marlboro och hade hatt. skröt för andra hur många han knullat, men hade egentligen bara haft en flickvän, en kärlek och ett brustet hjärta.

han hade köpt en hora åt sin lillebror, för att ta hans oskuld då han fyllde 14. han älskade sin bror mer än något och någon annan. han kunde bara inte säga det till honom.

han jobbade som frisör, och klagade på sin blonda utväxt i sitt kolsvarta hår.

hans värsta mardröm var att bli lämnad ensam.

han hade aldrig träffat någon som förstod hur han tänkte, att det var läskigt att jag faktiskt fattade. han fattade endast sig själv när han var hög. allt suddigt blev klart, var det han sa.

jag sa att jag aldrig varit kär. han skrattade och sa att jag borde vara glad för det.

han hade bara hamnat i ett bråk i sitt liv. det var därför hans käke knakade. den gick av då.

han shottade jäger, lyssnade på the kooks och sa att han skulle kunna dö på riktigt för peter doherty.

han skrev dikter också. han skrev en till mig. en dikt om fel kärlek och sprit.

han gillade tjejer som gillade sina vänner, fish n chips, apelsinjuice och resor till havet.

dessutom brände han sig med en cigarett för att få ett likdant ärr som mig.

han sa att han aldrig skulle glömma.

och nej. jag blev inte kär. jag saknar han inte särskilt mycket. jag är bara glad över hur fint allt var just då.

för stunderna där, var några av de finaste stunderna någonsin.

nu kanske ni förstår lite, lite bättre.