en myggig djävla håla

var man än går så är det någon risig volvo som tutar, någon barnvagnschaufför som vinkar eller någon "cool kille" med new era-keps som stilar med sin helt olagligt trimmade moped. om man går på ica för att införskaffa två liter mjölk och en påse halstabletter tar det en evighet. det står folk bakom var hylla och lurar. de ligger i bakhåll, och bara väntar på att få attackera en oskyldig liten fanny med två mjölkpaket och en påse halstabletter i händerna. till exempel. när man väl tagit sig ur helvetet (ica), så möter man ännu fler ansikten utan namn som frågar om man verkligen är gammal nog för att få övningsköra, om ens mamma fortfarande jobbar på samma jobb, och om hunden fortfarande är vid liv.
jag är less på att måsta stanna var hundronde meter för att tomprata med en för mig helt främmande människa, som kanske haft en son i min halvsysters förra högstadieklass. jag är less på att behöva le så smilbanden går ur led, när jag bara ska in på ica för att införskaffa två mjölkpaket och en påse halstabletter. och när jag väl tar mig ut på promenad så skulle det vara skönt med lite motion, lite musik och frisk luft. inga frågor om hur min rygg är. eller vad jag tycker om vädret. när jag går på promenad behöver jag rensa mina tankar. tankarna behöver inte mer att tänka på. jag behöver inte det.

den här byn kommer att ta död på mig. en myggig djävla håla är vad den är.



F

vi träffades på fest med folk som bara pratade om sig själva. du var hård och vass på ytan men någonting i ögonvrån högg tag och vi bytte rum och musik och med kläderna på under täcket drack vi dålig sprit och all din yta rann av och du var så djävla vacker då, och allting som vi sa, kändes som ingen annan sagt före oss, och så lätt som allt kändes då känns det sällan nu.
- F, Lasse Lindh

har ni någon sådan där person som sätter allt som ni tänker, på papper? någon som får det att låta så sjukt enkelt att vara klockren? om inte så kan ni ju alltid spana in min. älskade lasse. han får allt att låta så brutalt, så kasst och hopplöst, så underbart och oh så vackert på en och samma gång.
för några månader sedan så bestämde jag mig för att försöka berätta det för honom. så jag drog iväg ett mail. ett mail där jag skrev om allt ifrån umeås tråkiga björkar till mina drömmar och hans sockervaddsljuvliga röst. det gick inte en dag. och jag fick svar. vi mailade. till han glömde bort mig, eller blev upptagen, eller känd. jag har sparat varje mening han skickat. han avslutade alltid med puss,lasse. eller allt gott,fred och massa kramar.

"För övrigt vill jag bara säga att det finns en låt på min nya skiva "Pool" om du nu har den... som heter "F".
Inte många vet om det men: F står för Fanny...
Så nu vet du det.
Kram, Lasse"

F är min favorit.

trivs i sängen

hejsan,
jag heter fanny. jag bor där inga andra än pensionerade lärare och hobbyfiskare vill bo. jag drömmer om att flytta här ifrån så fort som möjligt, och att helst aldrig komma tillbaka. jag drömmer om rökiga klubbar med dundermusik i hjärtat av new york med vänner som betyder allt. jag vill ha fred på jorden, och ett eget skivbolag. jag skulle inte klaga om kurt cobain återuppstod och tog med sig sid vicious på en sverige-turné och gav mig ett backstagepass. jag älskar känslan efter man tränat så blod kommer upp i halsen, och känslan när man åker långt med buss med ljuva toner i öronen och kollar ut genom fönstret och tänker att det skulle kunna passa i en musikvideo.
jag är less på alla sjuka ideal och människor som finns, och skulle mer än gärna isolera mig på en öde ö med endast en gitarr, lasse lindh och granatäpplen. solen skulle skina& jag och lasse skulle sjunga. lasse skulle sjunga bra, jag skulle mima för att inte behöva låta. det skulle vara rätt så underbart.

vänliga hälsningar,
fanny.



RSS 2.0