-

jag råkade hitta en gammal låtlista på itunes. och gud vad bra musik det var. jag blir nästan alldeles nostalgisk. jag har därför gjort den här för att ni ska få veta hur bra musiksmak jag faktiskt har. creds till moi, tack.

jag hittade också en del underhållande kommentarer angående "emo". jag tänker inte ens gå in på ämnet. jag blir bara frustrerad och arg och allt dåligt, för jag förstår inte kopplingen mellan död och blod och underbar musik. kalla mig korkad. det är i alla fall skrattretande att läsa kommentarer av personer som mest troligt lyssnar på just de banden man nämner som "emo" i forumet, och försöker bevisa för sina vänner som också lyssnar på musiken, men inte vågar erkänna det för sina vänner, att han inte lyssnar på "emo". konstig mening det där, men jag hoppas ni förstår.

dont ever put punk with emo, emo is for slit the wrists faggots who cry

det är fruktansvärt roligt att dessa, tja, låt oss kalla dom idioter, inte verkar ha någon alls kunskap inom musik, men ändå vågar uttala sig i musikforum. hur kan man säga att emo inte utvecklades från punk?

knasigt det här alltså.

oj, jag hittade en ännu underligare:

MCR (My chemical Romance) are NOT an EMO band, Avenged Sevenhold might be but not MCR.

skrivarens kommentar under ovanstående citat löd: i'm listenin to MCR right now actually.
verkar inte det här konstigt? han vägrar medge att MCR,just för att han lyssnar på dom. varför är det dåligt?
nu blir det här inlägget jätte töntigt, och det finns säkert inte en själ där ute som bryr sig ett piss om det. så jag ska sluta nu. hejdå.

jag dödar tid med att sitta och bedömma folks utseende. sjukt töntigt. men rätt kul, faktiskt.
ibland måste man dock välja mellan pest eller kolera. och andra gånger är det som att välja mellan johnny depp och heath ledger = sjukt svårt.
andra gånger så kommer sådana här självklarheter upp:



kan folket gissa vilken som föll mig i smaken?

en mörkhårig ung(yngre) snygg paradise- cimon.
de'ni!

jag har suttit och knåpat ihop en spotify-playlist, som är utöver det vanliga.
det är något extra. den innehåller lite av allt av det bästa. inte en enda dålig låt finns.
och låtarna är underbart vackra och det här är vad jag lyssnar på now a days.
om ni säger att det något annat än underbart måste ni lida av något allvarligt fel.
allt ifrån isak strand till damien rice och kings of leon till maria mena finns.
ni måste checka alltså. den är som sagt inte att leka med.

ikväll har jag, som sagt, varit på deportees med min vän frida.
deportees är, om ni nu inte vet det, från samma håla som mig själv. nästan samma gata till och med.
därför blir jag extra glad då hela publiken ställer sig upp från sina säten på sagateatern, för att försöka visa sin uppskattning i slutet av konserten. jag menar, pojkarna är ju praktexemplar på att det faktiskt går att göra något av sitt liv, fast man kommer ifrån vindeln.

allt var verkligen perfekt: kanske världens bästa platser, underhållande sällskap, snygg(!!!!!!) publik, underbara förband (amber oak var kanske något lite extra, med jim morrison jr som frontman blev jag totalt förtrollad), skön stämning och ett alltid lika klockrent deportees.

5 av 5 toasters. lätt.

jag har varit allmänt dryg idag. det finns fler än en person som kan intyga detta. om ni nu av någon anledning inte tror mig. om ni nu läser min rubrik, så, märker ni att jag fortfarande är "le" som vi säger här i skogen.
det jag menar är att jag är ledsen att jossans dator är kletig. ok? det var inte mitt fel. det var egentligen terjes, sagas, sofias, fridas, leffes och josefins fel. allas fel utom mitt. ok?

intressant inlägg, huh? ingen bryr sig ju ändå? ELLER? VA? lever ni? snälla svara ja. det hade varit ganska olustigt om ni svarade nej.. spöken alltså. inte ok.

här kommer två random:iga bilder.
en på världens snyggaste sångare
och en på sveriges snyggaste skådespelare någonsin. tänk er han med lite glass på.
låt mig presentera john mayer och frank wagner

det här är det absolut finaste jag vet. jag vet inte hur många gånger jag sett just denna video genom åren. fler än man kan räkna i alla fall. det är så vackert och just nu vill jag stå där längst fram& skrika& gråta & skratta & ta på håkan.

jag vet inte vad jag är på för humör idag. det är något konstigt. typ sen jag började på midgård för cirkus 1½ år sedan så har jag mest klagat på att det är alldeles för mycket läxa, en hel del snobbar och väldigt mycket pluggande, bara. dock så har jag alltid tyckt om min klass supermycket, och jag fullkomligt älskar spelningarna i kafeterian och projekten i valhalla.

jag tänkte bara att jag ville säga det. så om det finns någon osäker liten 94:a som läser detta så ska man absolut inte tveka att välja midgård. det är verkligen hur fint som helst. och mysigt. jag menar, ett avsnitt av sunes jul per dag fram till jullovet är inte att leka med.

tove,mates of mine, robert kragh till melodifestivalen (inte för att lovestoned är det hippaste bandet, men själva kragh har jag däremot ingenting emot). vad mer begär man?

för ett tag sedan hade jag 275 vänner på fejjan, det vill säga facebook. jag bestämde mig för att jag inte kunde vara nöjd med mitt liv före jag kommit över 300-gränsen. nu är jag på god väg. 296 står siffran på nu. 4 to go. jag har addat allt ifrån gamla barndomsvänner till halvkändisar och gamla fotbollsspelande idioter. det är mycket jag fått lida mig igenom. men snart är jag där: 300 vänner = ett värdigt liv.

tack& bock

p.s den lätt snyggaste människan just nu är cimon lundberg. jag blir nästan helt till mig när han dyker upp i rutan. grr. d.s



p.s 2, just nu fick jag ett mail om att en människa accepterat min vänförfrågan på facebook. 297 alltså. d.s

jag& saga diskuterade just våra hudar. låter ganska äckligt. men det var jag som började. jag sa att jag ville vara brun. inte falsk-brun, utan nyttigt/snyggt/friskt/fräscht/sol-brun. som man blir på sommaren. i sverige. inte något överdrivet brunutansol-brun här inte. 

så klart kom jag att tänka på spanien. och allt galet som hänt där. och alla galna spanjorer. men det är bara så att jag verkligen har haft några av mina absoluta toppmoments just där, i spanien, i en liten liten stad norr om barcelona. jag kommer aldrig att glömma det. aldrig. aldrig. det är liksom historier jag kommer att plåga mina ungar med, och berättelser som skulle få mest plats i min biografi. människor som jag träffat där kommer alltid att betyda mycket. det är bara så det är. alla får stå ut med att höra en del historier x antal gånger för mycket. bilder lär alla också få alldeles för mycket av.

men jag gillar det.

jag har länge varit anti. väldigt anti. mot en viss person. hon kallas för melissa horn. alla bara snackar om henne hela, hela tiden. så jag har inte velat lyssna. jag har tänkt att hon är ingenting för mig. jag lyssnar ju på skrikmusik som alla andra avskyr, och på poeter som ingen verkar förstå. melissa horn, som till och med isabella löwengrip aka blondinbella tipsat om, kan omöjligt vara något för fanny ekström, aka fräny.

men ack vad fel jag hade. jag har nu för första gången knappat in hennes namn på spotify. jag kan inte få nog. nästan samma sak som med winehouse här nedanför. låtarna hon gör är ju sjukligt vackra. och hennes röst nästan lika len som sammet. poetiskt, huh? hon är ju nästan som en kvinnlig winnerbäck med en liten touch av annika norlin. lite laleh också. u n d e r b a r t.

i came home this evening and nothing felt like how it should be
i feel like writing you a letter but that is not me…you know me
feel so fucking angry; don’t wanna be reminded of you
but when I left my shit in your kitchen, I said goodbye to your bedroom and smiled at you
mr false pretence, you don’t make sense
i just don’t know you
but you make me cry, where’s my kiss goodbye?
- take the box, amy winehouse

säga vad man vill om fröken skandal: amy winehouse. men underbar är hon. jag har suttit och bara njutit ett antal timmar nu. jag vet att jag borde sova, men jag känner som att jag inte vill. jag vill ha mer.
förstår ni vad jag menar? mer. mer. mer.
jag är beroende. av amy winehouse. rätt ironiskt på något idiotiskt-inte-roligt-sätt.

om det är någon som har någon av dessa pojkar hemma i garderoben, under sängen eller,  bara liksom.. ligger och skräpar, så tar jag mer än gärna över honom.







källa: lookbook

vi träffades på fest med folk som bara pratade om sig själva. du var hård och vass på ytan men någonting i ögonvrån högg tag och vi bytte rum och musik och med kläderna på under täcket drack vi dålig sprit och all din yta rann av och du var så djävla vacker då, och allting som vi sa, kändes som ingen annan sagt före oss, och så lätt som allt kändes då känns det sällan nu.
- F, Lasse Lindh

har ni någon sådan där person som sätter allt som ni tänker, på papper? någon som får det att låta så sjukt enkelt att vara klockren? om inte så kan ni ju alltid spana in min. älskade lasse. han får allt att låta så brutalt, så kasst och hopplöst, så underbart och oh så vackert på en och samma gång.
för några månader sedan så bestämde jag mig för att försöka berätta det för honom. så jag drog iväg ett mail. ett mail där jag skrev om allt ifrån umeås tråkiga björkar till mina drömmar och hans sockervaddsljuvliga röst. det gick inte en dag. och jag fick svar. vi mailade. till han glömde bort mig, eller blev upptagen, eller känd. jag har sparat varje mening han skickat. han avslutade alltid med puss,lasse. eller allt gott,fred och massa kramar.

"För övrigt vill jag bara säga att det finns en låt på min nya skiva "Pool" om du nu har den... som heter "F".
Inte många vet om det men: F står för Fanny...
Så nu vet du det.
Kram, Lasse"

F är min favorit.